Capri, utanför Sorrentohalvön i södra Italien, var precis så vackert och glamoröst som jag hade föreställt mig. Vistelsen blev inte sämre av att vi bodde på öns mest ikoniska hotell med spektakulär utsikt och fantastisk, men kaloristinn frukost.
Hotell Punta Tragara på Capri var från början en privat villa och uppfördes under 1920-talet av Emilio Enrico Vismara, en ingenjör från Lombardien. Under andra världskriget användes huset som högkvarter av amerikanerna och både Dwight D. Eisenhower och Winston Churchill var gäster. Sedan 1973 är den stora villan hotell och har troligtvis Capris bästa läge högt upp på en klippa med utsikt över Faraglioni-formationerna.
Vi anlände till Capri med båt från Neapel och i hamnen blev min man och jag upphämtade av bil. Våra väskor transporterades separat på en golfbil då den sista kilometern fram till hotellet är en smal promenadstig högt över havet omgiven av vackra gamla villor och blomsterprakt.
Mottagandet vid check-in var trevligt och personligt och vi fick en grundlig genomgång av rummet. Efter att vi hade installerat oss fick vi en specialitet från Capri, en Torta Caprese, serverad på rummet. En mycket uppskattad gest eftersom vi hade rest länge.
Capri har mycket att erbjuda: Villa San Michele, som Axel Munthe lät uppföra, är ett måste (mer om det vid ett annat tillfälle), exklusiva butiker från de mest välkända lyxmärkena, otaliga restauranger, bad och båtturer. Ön har också många butiker som säljer keramik (vanligtvis dekorerad med citroner eller marina motiv), fina läderprodukter, smycken av korall och turkos samt naturligtvis - capribyxor (jag införskaffade ett par i nougatfärgad thaisiden).
Min vana trogen hade jag gjort lite research innan och fått reda på att på Capri, där köper man sandaler. Det fanns ett par olika tillverkare men ett företag stack ut, Canfora Capri Sandals från 1946, där självaste Jackie Onassis hade köpt skor då hon semestrade på ön på 60-talet (ett försäljningsargument som dock många lokala företag använder).
Jag besökte den lilla, trånga butiken, där de också tillverkar sandalerna, på välkända Via Camerelle och valde en modell med stenar i petroleumblått. Efter att de hade mätt mina fötter gick vi ut och åt lunch och två timmar senare kunde vi hämta de färdiga skorna. Sedan dess är de med mig på alla mina resor söderut och jag känner mig alltid extra fin.
På Capri vimlar det av trevliga restauranger med utsikt över torg, hav och folkliv. Naturligtvis är det italienska köket dominerande och jag rekommenderar alla att äta deras specialitet, den klassiska Caprese-salladen med färsk mozzarella, tomater och söt basilika samt salt och olivolja. Salladen har, liksom pizzan Margherita, den italiensk flaggans färger.
Men jag kommer framför allt att minnas de underbara frukostarna på hotellet där de praktiskt taget kastade bakverk efter oss. Varje dag hade de en specialitet och de trugade och trugade tills man lovade att smaka. Trevligt - men livsfarligt!
Vi reste till Capri under lågsäsong i oktober och det passade oss mycket bra då jag har hört att det kan vara väldigt trångt (och varmt!) under sommaren. Vi hade aldrig problem med att få bord på de restauranger vi ville, det var enkelt att ta sig fram och hotellet uppgraderade oss till ett bättre rum.
Jag vet inte om jag kommer att återvända till Capri. Det var en fantastisk ö men det finns så många ställen kring Medelhavet som är fantastiska och jag tror att jag i framtiden kommer att resa till nya ställen samt till mitt älskade Spanien och Andalusien.
Men har man inte varit där tycker jag absolut att man bör resa dit, om inte annat så för de goda och dolce bakverken.
Comments