Bonjour Tristesse - aningslöshet och grymhet på Franska Rivieran

Den unga Cécile tilbringar en het sommar i södra Frankrike tillsammans med sin nöjeslystna och lättsinniga pappa. Dagarna är fulla av salta bad, långa luncher och absolut frihet. Saker och ting förändras dock plötsligt då en vän till familjen kommer på besök.

Medelhavet är ständigt närvarande i boken.

Författaren Francoise Sagan, var bara 19 år när hon 1954 skrev sitt mästerverk Bonjour Tristesse eller Ett moln på min himmel som den heter i vissa svenska översättningar. Första gången jag stiftade bekantskap med henne var när jag var just på franska rivieran, eller rättare sagt i Juan-Les-Pins sommaren 2002, och försökte läsa franska Elle. De hade ett reportage med kläder inspirerade av Sagan och jag föll handlöst för de enkla men oerhört franskt chica kläderna. Bilderna väckte också min nyfikenhet på hennes författarskap.

Franska Elle skrev en artikel om Francoise Sagans stil och den fortsätter att inspirera mig varje sommar.

Sedan dess har jag läst Bonjour Tristesse (genialiskt namn!) flera gånger och jag fullständigt älskar den. På varje sida känner jag den gassande solen, doften från Medelhavet och de vindpinade tallarna samt känslan av annalkande katastrof.

17-åriga Cécile, hennes pappa Raymond och hans lättsamma, unga väninna hyr ett hus på franska rivieran. De lata dagarna är fulla av bad och sol och nätterna av nöjen. Då trion får besök av Anne, en ambitiös och mer intellektuell vän till familjen, triggar det igång en tävling om Raymonds gunst. En tävling som Anne vinner då hon och Raymond förlovar sig. Anne, som nu ser sig som Céciles styvmor, börjar genast att ställa krav på tonåringen och försöker att få henne att studera mer och sluta gå ut med pojkar.

Det är en historia om en självisk och obetänksam ung kvinna som i sin aningslöshet inte inser vilka konsekvenser hennes handlingar för att behålla sin sorglösa tillvaro får. Under den heta solen växer ett mörker och som läsare kan man inte göra annat än att andlöst vänta på det ofrånkomliga slutet.

1958 gjordes en Technicolor-filmatisering av boken. Den fångar utomordentligt väl karaktärerna och stämningen. David Niven är perfekt som playboy-pappan och en kortklippt Jean Seberg är utmärkt som den truliga Cécile.

Dessutom är kläderna i filmen från Givenchy, accessoarerna från Hermès och smyckena från Cartier.

Se den - men läs boken först!

Underbara färger och vackra kläder i filmatiseringen av boken.